Jag träffa henne för ca ett år sedan. Jag tyckte hon var grymt snäll o vi lärde känna varandra bättre. Jag hjälpte henne mycket i stallet eftersom att hon bestämt sig att börja rida. Vi hade alltid kul o snart började vi umgås mer o mer. Man kunde berätta vad som helst till henne. Hon lyssnade alltid och vad man än sa hölls det inom ringen. En tjej jag litade på till 100%. Me tanke på att hon inte haft det så lätt o flyttat runt i ett 10 tal olika familjer tyckte ja synd om henne o jag försökte stötta så mycket det bara gick. Sommaren gick o vi hade kul o skaffade oss mycket efterblivna minnen tillsammans. Jag kommer fortfarnde ihåg första gången du var hemma hos mig o du var så himla bestämd att du övertalade mig att klippa ditt hår trots min gipsade o brutna arm, herrgud va du mobbade mig D':

Månaderna gick o helt plötsligt får jag ett meddelande av dig där det står att vi inte kommer att ses på ett tag... Jag får panik o nästa dag är du borta och ingen vet vart du är. Detta hände för ett halvår sedan och jag har knappt hört något från dig sedan dess. Att veta att ens bästa vän finns där någonstans men är inte säker på var gör mig ledsen och förvirrad, ett tag kan betyda på mycket mer... Jag hoppas att du kommenr tillbaka, det känns som om jag mist en del av livet när du inte är här.